and I'm like YES

         
Attberopå that I'm feeling fat, när jag och C åt lunch på östermalms saluhall i veckan med alla turister och 70plusare så åt jag faktiskt hemlagade köttbullar med potatismos, lingon och brunsås, jag kände att när jag endå var i en svensk saluhall och åt lunch med alla svenska pansionärer kunde jag ge sverige och dess mat en andra chans, dessutom var det -15 den dagen så allt bara skrek sverigesvensktsvensktsvenstsverige!!!! kan säga att sverige inte kommer att få en tredje chans iaf...hursomhelst skulle jag faktiskt inte berätta om vad jag åt, utan att vi satt vid ett väldigt trångt område och så satt det såklart 2 70plusare brevid oss (som förövrigt åt någon fiskrätt som såg väldigt god ut!) men sen när de skulle gå så var vi tvungna att skjuta in våra stolar för att de skulle kunna komma förbi, då tittade frun (jag antar att de var ett gift par, för det verkade verkligen inte som en dejt) på oss med ett stort leende på läpparna, hon log verkligen genuint och sa: - ni är så smala, så det här ska gå så bra! (hon menade alltså att vi inte behövde dra in stolarna) och jag hade precis köpt ett par svintajta jeans från acne timmen innan (hade tom sönder hällarna på x antal par när jag försökte få på mig de "små" eller okej mindre storlekarna) så jag blev verkligen glad!!! hennes ord gjorde min dag!!!! och jag tänkte att jag ska fan ta en megachokladfika med C efter det här men DÅ, då böjde sig hennes (antagligen) man fram till mig och tittade på mig ännu mer genuint och sa lite viskandes: - man kan ju intala sig det iaf!!! hahaha...(att vi var smala alltså) hahahaha på dig själv gubbjävel tänkte jag....sen blev jag deprimerad och då var det istället hans ord som gjorde min dag. och någon fika blev det inte heller, dock p.g.a tidsbrist och ingenting annat.